Instagram är en plattform som har visat sig vara både personlig och inkluderande. Detta gäller i allra högsta grad bookstagrammers som bildat en sympatisk kategori i sig. I den digitala hörnan har jag knutit många trevliga kontakter. En av dessa är Cissi (@bokstavligttalat_) som så generöst och spontant skickade mig ett överblivet exemplar av romanen Blodskam av Caroline Engvall, utgiven av Bokförlaget Forum. Att boken sändes via min mamma var en win-win; vi fick läst den bägge två och vi hade dessutom väldigt lika, om inte identiska, läsupplevelser.

Handlingen i Blodskam:

(texten är tagen från Bokus)

Blodskam är en spänningsroman, en psykologisk thriller med starkt driv och starka ingredienser: psykisk ohälsa, utsatthet, familjehemligheter, hämnd och missriktade ambitioner. Om barndom och trauman som alltid, förr eller senare, kommer ikapp oss. Och naturligtvis: skam.

Driv kontra djup

Handlingen växlar mellan då- och nutid med ganska tvära kast. Drivet i berättelsen och de korta kapitlen gör att boken är snabbläst och spännande. Dessvärre bidrar detta även till att jag som läsare känner mig som en betraktare som på avstånd följer både det snabba handlingsförloppet och karaktärerna. Jag har därmed svårt att känna samhörighet eller delaktighet med någon av huvudpersonerna. Mitt spontana intryck är att karaktärsgestaltningen delvis har offrats till förmån för handlingens tempo, vilket resulterar i att jag inte känner mig berörd av vad jag läser. Det är snedfördelning i balansgången driv kontra djup.

Pusselbitarna som saknas

Det fattas ett par pusselbitar för att karaktärerna ska kännas kompletta och levande. Gestalten som mest förbryllar mig är Sofias och Elizabeths mamma. Trots skildringen av hennes uppväxt så förstår jag henne inte i nutidsskildringen. Det saknas information om en period i hennes liv som inte alls nämns. Denna hade kunnat återges indirekt, genom hennes barns tillbakablickar och minnen, vilket hade gett en varierad läsning. Hur förändrades hennes liv när hon träffade döttrarnas pappa? Hur blev hon genast så mycket mer mentalt stabil? Hon förblir ett dilemma.

Mattias, Sofias man, är trots nyansering svår att förstå. Vad drev honom till att kontakta kvinnan via dejtingsajten och att manipuleras av henne? Var han så frustrerad i sin relation till Sofia? Var han trött på att dra det tunga lasset i hemmet när hon kämpade med sin ångest? Hur var deras äktenskap egentligen? Varför intalar han Sofia vid upprepade tillfällen att Thailandresan var precis vad de behövde för att hitta tillbaka till varann när han egentligen tänkte föreslå skilsmässa när de kom fram? Och vilka var hans känslor efter hennes död? Ånger? Skam? Jag kan inte riktigt greppa honom.

Systrarna Sofia och Elizabeth har en fint illustrerad syskonrelation. De hanterar sina minnen från barndomen var och en på sitt sätt. Den gemensamma nämnaren är att de bägge har byggt upp en tillvaro som baseras på avståndstagande från uppväxten och hembygden. Men återigen vill jag veta mer om hur den där barndomen egentligen var. Innan pappan försvann och ryktena cirkulerade.

Skickligt uppbyggd intrig

Fastän jag upplevde brister i porträtteringen av bi- och huvudpersoner så fastnade jag i handlingen och en intrig som är mycket skickligt uppbyggd. Det går fort framåt och läsningen upplevs aldrig som tråkig eller stagnerad. Nya uppgifter och personer dyker konstant upp och vädningarna är många! Storyns höjdpunkt och aha-upplevelse är skarp, men nog om det här för att inte bjuda på en spoiler…

Jag hade dock föredragit ett lugnare tempo och en djupare insikt i och förståelse för karaktärerna. De är dessutom mycket varierande och har massor av potential! Jag skulle ha tyckt om att gå bredvid dem under läsningen istället för att betrakta dem på avstånd.

Caroline Engvall är förutom författare även föreläsare och engagerad journalist specialiserad på sexbrott mot barn på nätet. Hon har gett ut ett antal deckare innan Blodskam samt barnboksserien om Nollan.