Titeln —och adjektivet— syftar både på katten och boken på bilden, men vi ska här fokusera på den senare, skriven av Glennon Doyle (The Dial Press). Boken kommer ut på svenska i januari (Yourlife Books) med förord av Alexandra Pascalidou. Jag rekommenderar varmt alla i min omgivning att läsa den —framförallt kvinnor—, inte som (ännu) en livsguide eller förebild, utan mer som inspirationskälla och ren motivation.
För någon månad sedan träffade jag en engelsk väninna över en kopp kaffe och då böcker och läsning gärna kommer upp i våra samtal, så även denna gång. Det skulle visa sig att vi bägge läst Untamed under sensommaren, vilket gladde mig enormt; den spanska motsvarigheten hade inte getts ut och jag hade ingen att diskutera innehållet med!
Fingertoppskänsla i het potatis
Första gången jag hörde talas om boken var via goops podcast, som jag regelbundet lyssnar på (gärna i samband med matlagning), närmare bestämt avsnittet ’When You Quit Being Good’ från mars månad (2020), där Doyle är inbjuden till ett djupgående samtal med fantastiska Elise Loehnen (hur ska vi klara oss när hon slutar göra dessa intervjuer?). Untamed skulle ges ut veckan efter poddavsnittet sändes och jag förbeställde mitt exemplar direkt efter att ha lyssnat klart; Doyles positiva energi var så smittsam att den var kännbar ända ifrån andra sidan av Atlanten!
Otämjbar är en modig och stark berättelse om Doyles personliga resa och självläkning, i vilken hon är helt uppriktig och öppen om sina brister och mindre tilltalande sidor. Det är beundransvärt hur hon hanterar viktiga —och känsliga— teman (könsroller, uppfostran, missbruk, rasism, äktenskap, ätstörningar, mental ohälsa, religion…) både taktfullt och med en stor dos självkritik, empati och ödmjukhet, ständigt med fokus på styrka och respekt — för andra, men framförallt för sig själv. Doyle bryter med sin djupt rotade föreställning att hennes liv är till för att uppoffra sig själv för sina barn och bestämmer sig istället för att leva fullt ut och bli en levande förebild för dem. Ortodoxa familjestrukturer suddas ut och nya, mer flexibla och toleranta konstellationer bildas; fasader ger vika för vikten av varje enskild familjemedlems behov och personlighet.
En litterär cheerleader
Vissa delar av boken berör en djupt, andra (i mitt fall) uppfattas som lite väl nära gränsen till självgodhet, med lite alltför välputsade och perfekt komponerade dialoger och anekdoter. Doyle är helt enkelt en fantastisk och engagerande berättare! Man kan nästintill höra hennes entusiasm bakom texten, som om hon själv rycks med i sitt berättande och önskar vara närvarande, se med egna ögon om hon lyckats fånga ditt intresse eller inte. Jag ser framför mig en liten avatar av Doyle som skuttar mellan textraderna likt en litterär cheerleader!
I en självbiografisk berättelse är graden av engagemang vital, men för att inte provocera en spricka i den empatiska kopplingen mellan författaren och läsaren bör stilen inte upplevas som varken för redigerad eller perfekt. Till viss del kan man sannolikt förklara det bearbetade ordvalet och mognaden som Doyles egna barn ger uttryck för när hon citerar dem som en kulturell olikhet mellan USA och Europa. Jag misstänker att amerikanska läsare inte höjer på ögonbrynen åt inramningen av vissa delar av texten, främst dialoger och citeringar, men det är naturligtvis en högst personlig iakttagelse.
Språket, tonen och jargongen i boken är i högsta grad en utmaning för översättaren. Vad som låter naturligt och förtroligt på (amerikansk) engelska kan lätt upplevas som glättigt och konstlat när det återges ordagrant på svenska och det är viktigt att även djupet i budskapet når läsaren. Glättig eller ej, Doyle är ett levande bevis på att det alltid är möjligt att fatta livsförändrande beslut och leva efter dem, hur oddsen och hindren än ter sig. Och vad totalt mörker anbelangar, så har hon själv upplevt dess värsta variant —och lyckades ta sig ur det— vilket ingjuter en ovärderlig trovärdighet hos läsaren.
We can do hard things.
Många av de utmaningar vi står inför i dagens samhälle tas upp och behandlas av Doyle på ett bra sätt, med många belysande förklaringar och exempel. Boken känns därför som en nyttig påminnelse om vikten av att trycka på pausknappen och reflektera över våra roller och sociala mönster — och hur vi överför dessa till våra barn.
Intressant fakta bakom Otämjbar
- Elizabeth Gilbert, bästsäljande författare och väninna till Glennon Doyle, fick läsa råmanuset till Untamed och gav därefter Doyle rådet att ändra den underliggande tonen i berättelsen och på så vis skapa en mer intim koppling till läsaren
- Inledningen till boken är svårslagen: ’För fyra år sedan, gift med pappan till mina tre barn, blev jag förälskad i en kvinna’ —Vem läser inte vidare efter den meningen??
- Författaren är numera gift med den amerikanska före detta fotbollsstjärnan Abby Wambach.
- Glennon Doyle har samlat in över 25 miljoner dollar för utsatta familjer, barn och kvinnor genom sin ideella organisation Together Rising.
- Reese Witherspoon valde ut Untamed som April månads läsning (2020) för sin bokklubb Hello Sunshine.
- Otämjbar är Doyles tredje självbiografi och hon är 44 år gammal…
Life is hard; friends need to be safe places for each other.
Glennon Doyle